I alla utbildningsmoment måste man vara otroligt lyhörd, för de olika signaler hästen ger ifrån sig.

Hästen är av naturen byggd för att jobba, den älskar att arbeta.

Men att tvinga på hästen den typ av arbete som passar oss, kan vara en stor anledning till missförstånd.

Att hästar, och djur över huvud taget, ska behandlas med kärlek, är väl självklart. Men man måste vara

bestämd och konsekvent i utbildningen.

Finns det då någon hemlighet eller genväg till en bra tävlingsindivid?

Nä, tror man det, skyndar man på för fort!

Allt arbete måste noggrant följas upp.

Hästen är så "dum" att den alltid gör sitt bästa, även om den inte riktigt orkar. Skadan som

uppstår, mentalt eller kroppsligt, kanske inte märks förrän flera dagar efteråt.

Genom att den inte vill samarbeta så bra som tidigare, på grund av träningsverk eller skada.

Och att den förlorat förtroendet för ryttaren!

Ett gott råd för framgång är dock.

Gör arbetet roligt för både häst och ryttare. Spara inte på berömmen!

Hästen måste tränas i att bära sig själv!

All utbildning måste ha som mål att ryttaren inte ska behöva slita alltför mycket på hästryggen, när hästen är färdig för tävling,

men vägen dit är verkligen mödosam.

Det är blod svett och tårar som gäller!

Om någon trodde att det är lätt att rida, bedrar man sig.

Det finns hästfolk som påpekar att det tar fyra generationer att lära sig denna ädla sport!.

Det ligger mycket i detta!

Man måste underkasta sig själv, rejäl kroppslig träning, för att göra hästen rättvisa!

Hästen blir aldrig bättre än ryttaren!

Att ha känsla, för att syssla med djur, är ett måste!

Det är verkligen inte bara att dra i tyglarna när hästen ska styras.

Glöm inte att det är ryttarens fel, när hästen gör fel!

Det är alltså ryttarens fel när hästen river!

Mail:annars@notchino.se